Det enda riktigt tråkigt med att vara Arvids mamma är att jag inte kan vara hans lillasyster. För hur bra han än gör sig som son är han oslagbar som storebror.

Han hittar på så fint för Hilde. Han uppfinner nya osynliga vänner och håller (sporadiskt) liv i tomtenissen Krister. Han leker skola eller campingläger med henne. Hon får ofta vara med när hans kompisar är här.

Vem har lärt dig vara storebror? undrar jag tyst för mig själv ibland när han gör sin grej. Han har ju ingen storebror själv och ingen annan av oss här hemma har någonsin varit storebror eller haft en storebror. Ändå talar Arvid storebrorska som sitt kanske allra starkaste språk. Det är så fint att se.

(Trots det: jag måste ändå ta tillbaka det där med att det skulle vara det enda riktigt tråkiga med att vara Arvids mamma. Det är inte sant. Redan på rak arm kan jag komma på ganska många andra tråkiga saker, för att inte tala om vad jag kan komma ihåg på böjd arm. Men ni fattar. Han är en fantastisk storebror.)