– Det här är världens bästa fest, sa Hilde.

Till och med jag som tenderar se glas som halvfulla tyckte det var lite att ta i. Det var ju melodifestivalen. Liksom. Men så insåg jag att en stor del av Hildes medvetna liv har präglats av en festfattig pandemi. Kanske världens bästa fest var helt rimligt.

Hela familjen var med. Vi åt donitsar, chips, popcorn och ostbågar. Vi dansade och gav poäng. Arvid delade ut många tior och när Arvingarna sjungit ville han ge dem fyra miljoner poäng. Det var god stämning.

I kvällsbönen tackade ett av barnen för att Tusse vann. En av de andra grät lite efter programmet, ville först inte säga varför men sa sedan att det nog var för att Christer Björkman ska sluta jobba med melodifestivalen. Också det var god stämning, men på ett annat sätt.

Det är så viktigt att göra roliga saker tillsammans som familj. Men det är inte alltid så lätt när en är fyra år och en åtta och en tolv och alla har olika viljor och alla starka sådana. Igår lyckades det och Arvid betygsatte vår familj på bästa sätt:

– Alltså, vår familj ÄR nice.