Jag har coronasymtom. Och då menar jag inte feber eller hosta eller halsont, för sådana symtom har jag inte alls. Men jag menar att jag är skörare och känsligare och sårbarare än vanligt. Det är mina främsta symtom just nu. Jag märker att det krävs betydligt mindre än vanligt för att jag ska bli ledsen.
Samtidigt krävs det också betydligt mindre än vanligt för att jag ska bli glad. Inte begär man ju weekendresor, restaurangbesök, teaterföreställningar eller fotbollscuper längre. Ge mig en efterlängtad biblioteksbok, en promenad med en vän IRL eller i hörlurar, en skymt av solen och ett riktigt bra pris på bröd – och jag kommer att brista ut i sång och/eller dans och undra vad jag har gjort för att förtjäna detta överjordiskt goda. Allt det här är behandling av mina syntom och jag försöker se till att medicinskåpet är tillräckligt välfyllt.
Ja. Ungefär sådär mår jag när vi har levt med coronan i ganska precis ett år. Hur mår du? Vilka syntom har du och hur behandlar du dem?
Nästan för lycklig 
För mig som njuter av ensamhet, ensamtid och mår som bäst i min egen lilla värld har inte så mycket coronasymptom. Jag har njutit i massor av att äntligen få vara utanför och inte känna press på att ungås och hänga med folk. Men jag lider och gråter med mina tonåringar som missat ett helt år av sin tonårstid: rippiläger, ungdomsläger, stormöten, semesterresor, skolresor, lägerskola, skolutfärder, stafettkarneval m.m. Just nu har vi här hemma: 1 st hund som byter päls, 1 st valp som vi tränar att bli rumsren. Häromdagen insåg jag att det är precis som corona. När jag tror det ska svänga, när hundhåret minskat en dag, när jag torkat färre pissfläckar en dag så kommer det plötsligt en dag när det gasar i igen. Plötsligt dammsuger jag frenetiskt 2ggr/dag igen. Pisstrasan hinner inte torka mellan pissfläckar och jag står utmattad och funderar: ska det nångång svänga? Och inser att det är så här många upplever corona.
Intressant! Jag kan också njuta av ensamhet och ensamtid, men det blir ju så lite av sådan när hela familjen är hemma mycket och på varandra. Det är en märklig tid.
Ja då har jag också coronasymptom, så håller med dig
Så är vi två. 🙂
Japp, här också. Konstaterade för ett tag sen att jag är som en jojo. Upp, ner, upp, ner i ett rasande tempo. Sen väldigt, väldigt less på att vara lärare på distans (känner mig knappt ens som lärare längre..)
Också jag är som en jojo. Och en jättesnabb jojo, dessutom. Styrka till dig! Må det svänga snart.