Mitt sportlov börjar på torsdag, Fredriks börjar imorgon. Hildes började idag. Klockan var inte ens nio när hon visade sitt bestämda missnöje med det (icke)program jag kunde erbjuda henne mellan teams-mötena. Så hon frågade om hon fick åka hem till sin kompis. Jag frågade och hon fick.

Kvart över tio åkte hon till sin vän och tre timmar senare åkte hon hem igen. Mätt och belåten och lekt.

– Tack för lekträffen! sa hon när hon gick.

Tänk att vara fyra år gammal och ha en vän. En vän som man vågar och vill besöka också helt själv.

Tänk att vara trettiosju år gammal och ha en vän. En vän som man vågar fråga om ens fyraåring får komma och leka hos med en kvarts varsel.

Inte är det synd om oss, som vi säger sådär ödmjukt österbottniskt när vi egentligen borde uttrycka enorm glädje och tacksamhet. Inte synd om oss alls.