– Det här är min bästa kompis Hilde, sa hon och liksom presenterade Hilde för sin pappa när vi igår möttes i dagisets hall.

Min Hilde växte några centimeter där och då. Hennes rygg var kanske den rakaste jag har sett.

Jag tror ju att vi blir till i varandras ord och i varandras blick och därför ska vi tala kärlek över varandra alltid när vi kan. Det finns så mycket som gör att vi krymper och sjunker ihop.

Fyraåringar är kanske bättre på det där än många av oss vuxna, det vet jag som lever med en och som varje dag får bada i kärleksförklaringar. Visste ni att jag har ett sjungande hår? Nej, precis. Men nu vet jag. Och även om vi inte är lika bra som fyraåringarna så kan vi bli bättre. Vi kan bli bättre på att få varandra att växa.