Det här måste (tyvärr) noteras: jag har inte varit arg en enda gång på hela den här dagen. Inte ens lite lite lite arg.
Underbart.
Så jag måste ju fråga mig: vad var framgångsreceptet? Hur bakar man en sådan här dag? Var det det att jag sprang min femma direkt på morgonen? Kanske att jag fick föreläsa mellan nio och tolv för en riktigt härlig grupp människor? Kanske att jag skidade på tumis med min Fredrik? Kanske att jag tog en lång promenad med en syster i telefon? Kanske att jag åkte pulka med mina två minstingar på kvällen?
Alltså: kanske jag helt enkelt har blivit en friluftsmänniska? Jag har faktiskt varit ute fyra gånger idag. Fyra. Neljä. Four. Jag har utebyxor. Till och med olika par för olika väder och sysselsättningar.
Nej. Knappast friluftsmänniska ändå. Vi/ni friluftsmänniskor skidar väl inte i de här solglasögonen?
Nästan för lycklig 
Det här kanske säger mer om mina behov just nu än om dina, men jag noterar ändå att första halvan av dagen innehöll (barnfria) moment där du fick göra det som var bra och roligt för dig. Då kanske det också är lättare att göra saker tillsammans sen, som alla blir glada av?
Jag vill absolut inte göra någon ”prioritera alltid dina egna behov”-regel utifrån mitt resonemang, men däremot vill jag ändå mena att en ingrediens i framgångsreceptet ofta är att de egna behoven också får ta plats.
Se där så klok jag var, nu gäller det att omsätta detta i praktiken också.
Med vänlig hälsning, någon som är i stort behov av egentid under denna pandemi