Det finns gånger när jag kan önska att våra barn skulle vara mer åldersmässigt samspelta. Det är rätt svårt att hitta saker som alla tre tycker om eller tidpunkter när alla tre alls tycker om saker. Jag som själv hade två väldigt jämngamla systrar kunde lätt skriva hela romaner om det goda med det.

Men jag tror faktiskt att jag också kunde få ihop en roman eller två om det goda med lite större åldersskillnad mellan barnen – och jag vet att jag har lovat skriva ett sådant inlägg. Det kommer! Vi kan kalla dagens inlägg en trailer inför det inlägget.

En riktigt god sak med åldersskillnad är att det är magiskt att ha en nästan-tonåring och en fyraåring samtidigt. Hilde är vandrande avväpning. Hon framkallar det mjuka och gosiga i oss alla och det går inte en dag utan att vi alla fyra tycker att hon är det gulligaste som finns. Att förenas kring det är stort. Att tillsammans få skratta med henne och att få berätta Hilde-storyn för varandra är bäst. Att det alltid finns någon som man kan och får vara liten med, också när man håller på att bli stor, är värdefullt. Den relation som finns mellan Ingrid och Hilde är kanske det vackraste jag sett. Deras syskonband är så starkt och de mår så bra av varandra.

Det här goda ska jag försöka påminna mig själv om nästa gång Ingrid vakar till två och Hide vaknar vid sex. Det kan bli svårt att minnas där och då, men försöka duger.