Som jag älskar människor ändå. Det finns något så ofantligt vackert i hur de allra flesta hela tiden försöker sitt allra bästa. Sedan kan man ju för allt i världen önska att deras bästa skulle vara bättre, men man kan faktiskt för allt i världen också de gångerna försöka se deras bästa som just deras bästa.

Det är inte lätt att leva och det är inte lätt att vara människa. Vi får försöka vara generösa och snälla och mjuka med varandra. Det är alldeles tillräckligt svårt ändå.

Och vi vet så sällan exakt hur svårt det är för den andra. Det är lätt att döma när man vet nästan ingenting, det är betydligt svårare när man vet ens lite och totalt ointressant och omöjligt när man har största delen av bilden.