En dag skriver man sitt namn för första gången, nästa dag ritar man ”en blöja med kiss- och bajsåldern”.

Nåja. Det går ju inte att överträffa sig själv alla dagar.

Men hon gör nog det märkligt ofta, den här vår minsting. Hon skämmer bort oss totalt mellan åtta på morgonen och nio på kvällen. Däremellan får vi känna att vi lever. Jag undrar om man utvecklar en extrem gullighet när fyra människor tycker att man är det mysigaste som finns i hela världen. Att man liksom känner pressen och lever upp till den.

Kanske. Åtminstone vet jag att hon idag plötsligt sa att hon skulle vilja ha en mamma och en pappa till. Jag – som lätt både söker och hittar felet i mig själv – hann ta det som svidande kritik när hon konstaterade:

– För det är så jätteroligt att ha er!

Som sagt: extrem gullighet.