Plötsligt en av dessa många coronadagar dök den här bilden upp i mitt flöde:

Jag är elva år på bilden. Du känner igen mig eller så gör du inte. Om du kan stava till ordet musikal så känner du åtminstone igen musikalen.

När Wasa teater – den teater som alltid har varit min teater – fyllde 75 år fick jag stå på scen i den musikal som jag hade älskat passionerat i över halva mitt liv. Höjden av min karriär som skådespelare nådde jag tidigt. Så kan det vara när karriärer är riktigt korta.

Trots att karriären blev kort var den viktig för mig. Jag har ofta tänkt på hur stort det var att så tidigt få bli utvald bland så många andra. Att få ett uppdrag, en uppgift.

Jag önskar att alla barn minst lika tidigt får samma upplevelse. Alla varken kan eller vill få den upplevelsen på en scen, men alla kan och vill och behöver få den på något plan. Få bli utvald, få ett uppdrag, en uppgift.

Alla vi som har egna och/eller andras barn och unga omkring oss har ett livsviktigt uppdrag, en livsviktig uppgift i att ge dem den där upplevelsen. Må vi minnas det. Också när tiderna är märkliga.