– Jag älskar att bo i Kvevlax! Om ni flyttar härifrån så stannar jag kvar här. Här ska jag alltid bo.

Säger ett av våra barn ibland. Visserligen inte ett odramatiskt barn – något sådant har vi (tyvärr) inte – men ändå. Nog är det ju ett minst sagt godkänt betyg åt vår seminya hemort.

Också jag ger ett högt betyg. Även om jag kan sakna människor så att jag nästan går sönder. Å andra sidan finns också här människor som jag skulle sakna till söndrighetsgränsen om de inte längre fanns nära. Senast idag har jag fått känna mig så rik. På det viktigaste och riktigaste av sätt.