Jag förundras av hur osannolikt många som verkar veta precis hur coronaviruset borde hanteras och bekämpas. Några i mitt flöde tycker att det finländska samhället borde ha stängts ner senast i fredags, andra tycker det är en fullständigt befängd idé att stänga ner.

Jag förstår inte hur så många kan tro sig veta så mycket. Om man inte är virusforskare – vilket hyfsat få av oss ändå är – tänker jag att kunskapen nog är ytterst begränsad. När till och med de som på pappret vet mest är rätt osäkra. Ingen av oss har facit på det här. Ingen. Och det känns ju därför rätt givet att det kommer att bli både rätt och fel. Jag är inte det minsta avundsjuk på dem som ska besluta och vägleda nu. Försöka välja det minst dåliga alternativet av de dåliga som finns. Men vi måste försöka våga lita på att de som bestämmer vill oss väl, utgå från att att de fattar de beslut som de genuint tror att kommer att vara de bästa för oss.

Det här är något av det märkligaste jag någonsin varit med om. Och det gäller antagligen dig också. Men om jag slutar eftersträva tillit och istället börjar ifrågasätta allt så får jag fel i huvu. Det är så otroligt lite jag kan göra åt den situation som är. Att försöka behålla lugnet kan jag. Och det gör jag. Knäppa händerna kan jag också. Och det gör jag också.