– Jag kan inte förstå att jag har levat trettiotre år utan att känna dig!

Sa hon. Min kanske nyaste riktigt goda vän. Och jag förstod precis hur hon menade, jag känner ju på precis samma sätt. Kan det vara sant att jag träffade henne första gången i somras? Hon? Själsfränden?

Att det inte finns något bäst-före-datum för att få nya vänner är en enorm gåva. Att du inte blir för gammal, att det inte blir för sent. Att det tåget inte har gått. Att det tåget aldrig har gått.

Tänk om jag hade vetat när jag var nio år och osäker på mina kompisrelationer, eller tolv år gammal och säker på att de var dåliga eller femton år gammal och osäker igen. Jag trodde inte att det här med vänner var min grej, trodde inte att det skulle kunna bli heller. Tänk om jag hade vetat hur helt sanslöst annorlunda det skulle komma att bli.

Det finns mycket man kan säga om mig. Något av det bästa och sannaste – och samtidigt något jag har en väldigt liten egen andel i – är att jag har vänner av världsklass. Att jag också nu, när jag är närmare fyrtio än trettio, kan få nya av samma världsklass är underbart.