”Som din dag, så skall din kraft ock vara.”

Orden i Lina Sandell-Bergs psalm strömmar ur radion så här vid läggdags denna första söndag i mars. Så kan det vara om man lyssnar på Radio Vega på söndagskvällarna.

Orden strömmar alltså ur radion men kunde lika väl strömma ur min själ. Också den här dagen räckte ju krafterna till, och det är jag mycket tacksam för. Men också den här dagen gick det ganska jämnt ut, och det är jag lite trött över. Just nu är livet så att jag sällan känner att det finns speciellt mycket kvar på kraftkontot när dagen är slut och jag kan komma på mig själv med att längta efter en annan tid när det förhoppningsvis finns lite mer marginal.

Å andra sidan har jag uppenbarligen något kvar i mig så här vid läggdags denna första söndag i mars. Att de här raderna alls skrivs är ju ett bevis på att det fanns något att vrida ur mig också den här dagen. Och även om livet nu är så att det går onödigt jämt ut så lever vi väldigt långt just det liv som vi ville och vi vet att vara tacksamma.

Det går att vara både mycket tacksam och lite trött samtidigt.