Denna dag, denna Minnesdag för Förintelsens offer, avslutades på bästa sätt när jag och min älskade dotter läste slutet på Pojken i randig pyjamas tillsammans. Det var inte planerat, det råkade sig så. Ibland råkar det sig så rätt.

Jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att tala om det fasansfulla som hände under andra världskriget än att läsa om det. Jag skulle aldrig kunna se en film, men också jag måste våga möta berättelserna. För det är en del av vår historia. En ofrånkomlig och fruktansvärd.

Vi har läst länge och långsamt, jag och min Ingrid. Vi har talat mycket. Om hur viktigt det är att veta att ingen slags människa är sämre än någon annan. Att vi måste ta hand om varandra och att feghet och rädsla kan vara livsfarligt.

Det här är en annan mycket läsvärd bok, en seriebok. Perfekt för den som kanske inte orkar läsa långa ”vanliga” böcker men som ändå vill ha starka berättelser om det som vi aldrig får glömma.

Vi ska aldrig glömma.