Jag bar tre barn i tre helt olika åldrar med tre helt olika personligheter. De aktiverar och kräver helt olika muskler i mig och efter en lördag ensam hemma med dem är det kanske inte så konstigt att jag är lite matt. Alla muskler jag har har fått jobba idag. Hårt dessutom.

Idag räckte jag inte till. Det är så ibland och varje gång mina gränser kommer emot på ett fult sätt är det en sorg. Samtidigt är det ju på inget sätt bara dåligt att de har varandra. De får kanske lite mindre av mig, men de får ju också något av varandra. Tänkte jag idag när Arvid och Hilde först lekte superhjälpare tillsammans och sedan övade in och uppträdde med en show som gick ut på att de hoppade ner från soffan på olika sätt.

Mina gränser kommer emot. Men där jag tar slut tar (ibland) ett syskon vid.

En av mina favoritbilder på mina favoriter. Fotograferade av Maria Hedengren.