Hon är otroligt relationell, vår lilla minsting. När hon träffar en ny förmåga i sin egen storlek vill hon genast knyta band och bygga vänskap. Hon ser verkligen människorna omkring sig. Hälsar på sina dagiskompisar med namn på morgonen. Planerar tydligen redan i kapprummet vem hon kan leka med när de går ut eller in. Att hon fortfarande, efter att inte ha satt sin fot där på ett helt halvt år, talar om sitt gamla daghem och sin gamla dagis-bästis flera gånger i veckan säger mycket om hennes relationella kapacitet. Ett halvt år är ju massor i ett knappa treårigt liv. Hon pratar ofta om våra vänner i Helsingfors.

– Kommer ni ihåg Benjamin och Eva-Lina och Amos? frågade hon helt apropå ingenting för någon dag sedan.

– Jag saknar dem, sa hon sedan.

Må hon alltid se band att knyta och frön till vänskap där vänskap inte ännu finns.

Relationell från början. Älskad från början.