Inte för att skryta, men i natt ska jag sova hemma. Och sedan ska jag sova under samma tak – mitt eget – en hel vecka i sträck. Jag har faktiskt inte sovit en hel vecka i sträck på ett och samma ställe sedan mitten av april. Det är sju månader sedan. Jag lilla nomad.

Så jag borde ju fira stort ikväll. Kanske korka en flaska champagne när jag kommer hem där kring halv ett. Rimligt en torsdag?

Nå NEJ.

Men om jag firar ikväll så är det för att allt faktiskt fungerar över förväntan, att det här upplägget låter mycket, mycket värre än det faktiskt är. Att det här upplägget egentligen är ganska festligt och otroligt roligt och givande. Att jag redan nu nästan kan längta lite till nästa gång jag ska resa iväg.

Mest av allt firar jag det här: att jag hur roligt jag än har saknar honom (mest) och dem alla dagar jag är borta. Att han saknar mig alla dagar jag är borta.

Vi är bäst tillsammans.

Bild: Maria Hedengren