Många saker kan man säga om mig, men jag har inte varit hemma för mycket den här hösten. Varje vecka har jag packat min väska. Varje vecka har jag sovit minst en natt borta.

Men också när jag har varit borta har jag på sätt och vis varit hemma. Ikväll somnar jag nämligen i ett hus 400 kilometer från mitt eget och min familj, men ikväll somnar jag i ett hus där mitt och Fredriks bröllopsfoto finns på väggen. Och jag vet faktiskt inte om det finns en vackrare eller bättre definition på ett hem än ett hus där ens bröllopsfoto finns på väggen.

Det finaste jag är är älskad. Det må säga rätt lite om mig och rätt mycket om dem som älskar, men likväl är det det finaste jag är. Också ikväll får jag somna älskad och i vetskap om att jag är just det. Må du också.