Det finns kanske någon lag mot att blogga om böcker man bara läst förordet till, men den lagen trotsar jag i dag. Har nämligen börjat läsa Så jävla trött av Gemma Hartley och måste få ventilera lite. Boken handlar om kvinnors känslomässiga arbete och vägen till förändring.
Redan förordet bjuder på mycket. Till exempel det här:
När han gjorde något utan att jag bett honom eller tog på sig minsta lilla del av den mentala bördan, gjorde han mig en tjänst. Han ville ha beröm och tacksamhet, något jag själv aldrig kunde förvänta mig för samma jobb.
Eller det här:
Han sa att han skulle städa mer hemma för att avlasta mig. Han upprepade att jag alltid kunde be honom om hjälp, men det är just det som är problemet. Jag vill inte detaljstyra hushållsarbetet. Jag vill att min partner tar initiativ.
Och kanske allra mest det här:
Vi måste ändra på vår syn på känslomässigt arbete och återta värdet av det. Ja, känslomässigt arbete man motarbeta oss, men det kan också vara vår superkraft. … Vi borde inte bara bemöda oss för att dela på det känslomässiga arbetets tyngd utan även för att förstå vilka följder den tyngden har. Trots den rådande obalansen lever vi längre och friskare liv tack vare känslomässigt arbete. … Om män aldrig lär sig att utföra känslomässigt arbete går de dock miste om en viktig del av livet. Visst har de ett bekvämt liv på många sätt. Men när någon annan tar hand om alla detaljer är ens liv aldrig helt och fullt ens eget.
Hur ser det ut hemma hos dig? Vem utför merparten av det känslomässiga arbetet? Ser vad som behöver göras och ser till att någon gör det? Styr upp, tar initiativ? Håller koll på födelsedagar, gympapåsar och julfestkläder?
Och kanske allra mest det här:
Är du nöjd med läget som det är?
Jag återkommer med mina egna reflektioner. Jag tror nästan jag vågar rekommendera den här boken, om du vågar ta råd från en som bara läst förordet.
Nästan för lycklig 
Jag har tänkt läsa den där, har hört flera poddar recensera den. Misstänker dock att jag kommer att bli trött och frustrerad. För att vi har det ganska långt just sådär. Och för att det är så jäkla svårt att försöka få till en förändring. Och för att det -igen en gång- är JAG som måste vara motorn även i den processen. Inte tänkt att andas cynism här men anar att vi är flera som kanske borde lyfta katten på bordet.
Det kan mycket väl hända att du blir trött och frustrerad. Jag ska återkomma när jag har läst och vet mera!
Nu har jag inte desto mera koll på bokens innehåll men jag tror att vi kvinnor har en stor del i det hela. Släpper vi fram männen? För det betyder att vi måste släppa kontrollen. Klarar vi av att saker och ting görs på ett annat sätt och i en annan ordning än vad vi själva skulle ha gjort? Om vi vill att männen ska ta mera ansvar, klarar vi kvinnor då av att inte lägga oss i, att inte styra upp det hela? Om mannen tar sig an e ny uppgift måste vi ge utrymme att han får klura ut det hela. Göra några misstag. Inte skulle det vara lätt för mig att plötsligt ha hand om husets värmesystem. Och göra allt rätt med detsamma.
Ps. Lever själv i ett väldigt traditionellt äktenskap och jag märker att orsaken är ofta att jag har svårt att släppa kontrollen.
Jag tror att en del av problemet kan vara just oviljan att släppa kontrollen, men jag tror inte att det är hela sanningen. Återkommer!
Min man styr upp och ställer ganska mycket här hemma och det är så himla skönt. På jobbet är jag en organisatör av rang och tack vare mannens egenskaper finns en balans i livet eftersom jag rätt långt får segla med på fritiden. Det är en välsignelse för jag vet att utan honom och hans engagemang skulle jag inte orka (alls). Jag tackar för honom varje kväll.
Det låter som om ni har hittat ett sätt som fungerar för er. Det att du tackar visar att du vet och ser vilket arbete han gör, det betyder mycket.
Tack för att du tog dig tiden att presentera denna för mig helt nya bok, en ögonöppnare må jag säga!
Har du alltså läst? Vad tyckte du? Jag är bara halvvägs ännu och väntar ivrigt på tipsen och råden.
Jag började läsa den i går, nu är jag på kapitel 2. Det är pinsamt att erkänna men jag kan inte fatta hur jag kunnat missa allt det här! Att jag kunnat missa vad en jämställd parrelation är på riktigt, saker som jag borde haft på klart för länge sen! Mycket att ta in och reflektera över!