Jag förstår ju att ni måste börja tröttna på Hilde. Det finns ju en gräns för hur ofta och mycket man orkar läsa om andra människors barn. Den må vara nådd, men jag tar ingen hänsyn.

I dag när vi kom till dagis på morgonen berättade en i personalen att Hilde förra veckan sagt så här om en jämnårig dagisvän:

– Har du sett så fin hon är idag? Så där att man vill hålla henne i famnen?

Och dagisvännen hade lyst som en sol resten av dagen.

Det finns dagar när jag tvivlar på mig själv som förälder. När jag är smärtsamt medveten om att jag inte är den mamma jag egentligen vill vara. Men jag har ett barn som förmår säga riktigt fina saker om sina vänner och som dessutom generöst och frimodigt gör det. Och jag vet att hon har lärt sig det hemma.

Det var bomull för min moderssjäl.

Bild: Matilda Audas Björkholm