Det räckte med en halv milliliter mjölk. Sedan fick hon en allergisk reaktion. En harmlös och liten, ja. Men en allergisk reaktion.

Hon fick ett par milliliter till innan vi läkaren avbröt testet på sjukhuset i måndags. Då var hon redan så pass röd runt munnen att reaktionen var uppenbar.

I dag hittade hon Fredriks kvarglömda glasskål under en fåtölj i vardagsrumet. Lite intorkad laktosfri jaffaglass fanns kvar på den sked som hon hann tugga på innan jag upptäckte hennes upptäckt. Och hon blev röd runt munnen.

Vad som händer om hon får i sig ägg vill vi helst inte veta. Vi har en epipen redo, men vi vill ju inte behöva använda den. Allt talar för att Hilde är vårt mest allergiska barn.

Men hon är så mycket annat så mycket mer. Hon är nyfiken. Hon är energisk. Hon är typ aldrig någonsin stilla. Hon är klåfingrig. Hon är busig. Hon är litterär. Hon är musikalisk (nu är vi ju inte objektiva alls, men vi är öppna för möjligheten att hon rentav är ett musikaliskt underbarn). Hon är klättrare. Hon är mysig.

Allergisk är bara en liten sak. Så många andra saker med henne är stora. Mest av allt är hon en gåva. En gåva som kom helt oförtjänt till oss och som passar helt perfekt i vår familj.

Hon är också extremt ljuskänslig och äger familjens dyraste solglasögon.