Ibland och ibland ofta känner jag mig irriterad och besviken på mitt hemland. Jag kan tycka att vi är bakåtsträvande och inåtvända och ogenerösa och tråkiga.
Men det finns bra saker med Finland.
Att Hilde under de senaste veckorna har fått träffa en rad experter utan att vi hittills har behövt betala en enda cent- nog är det ju fint. Att vi kan tacka ja till de utredningar och undersökningar som föreslås utan att behöva ta banklån eller neka av ekonomiska skäl – nog är det ju värdefullt.
(Och ja, jag vet att vi varje månad är med och betalar betydligt mer än en enda cent. Och ja, jag gör det gärna. Och ja, jag vet också att den som är sjuk en lång tid har en annan berättelse.)
Men faktum kvarstår; i Finland kan vi det här med sjukvård. Och för den som är sjuk eller förälder till någon som är sjuk gör det finländskt medborgarskap till just den där lottovinsten det så ofta sägs vara.
I dag såg jag delar av Koivistos jordfästning och jag kom på en annan – en helt annan – bra sak med det land som är mitt; kan det här med presidentbegravningar. Det där lågmälda, allvarliga och värdiga i vår kultur som irriterar mig åtta dagar av sju landar liksom helt rätt vid en gravkista.
Jag fällde till och med en tår när de till åren komna männen bar kistan (har alltid haft en soft spot för gamla män som verkar vara bra typer) och sedan någon tår till när orkestern spelade och kistan sänktes ner i graven.
Så… Åtminstone när det kommer till krassliga bebisar och döda presidenter är vi riktigt bra.
Sedan tycker jag ju att vi borde dela med oss av den lottovinst vi har fått, men det verkar många av oss vara ovilliga att göra och just det framkallar den där irritationen och besvikelsen jag nämnde i början. Enligt mig är definitionen på lottovinst att man har mer än man behöver och mer än man egentligen förtjänar.
Och råd att ge vidare.
Nästan för lycklig 
Får jag fråga hur det kommer sig att ni inte betalar en enda cent föe Hildes alla läkarbesök?
Själv lider jag enorm då två sjuka barns alla poliklinikavgifter, dagkirurgiavgifter och inläggningar ska betalas. Små summor visserligen i förhållande till de egentliga kostnaderna. Men ödesdigra för en studerande tvåbarnsmor.
För tillfället rädd för hur nästa månad ska gå ihop med 3 poliklinikbesök och en dag på avdelning samt ett dagkirurgiskt ingrepp ska gå ihop. Poliklinikavgifter på 41,70, avdelningsavgift nåt på 50€ i dygnet samt dagkirurgin på 150?180?€. Det är helt HEMSKT att fundera på om jag har råd att låta mitt barn opereras. Eller ska jag skippa mitt eget läkarbesök till poliklinik? Har sååå svårt att leva med att jag förra månaden la 100€ på att fara till tandläkaren…De pengarna skulle ha behövts till mat åt barnen.
Ursäkta klagovisorna. Men för tillfället har jag svårt att se att sjukvården är så gratis som det påstås. Tack för en fantastiskt fin blogg annars, älskar dina tankar och insikter.
Oj, din historia! Som jag lider med den och med dig! Hoppas mitt naiva inlägg inte sårade dig. Jag är väldigt medveten om att mina insikter är ytterst begränsade, men jag vill ändå dela det jag upplever just nu.
Vi har alltså hittills inte behövt betala, men jag antar att räkningarna snart börjar dyka upp.
Måste bara kommentera angående avgifterna, vårddygn är 49.50 i de flesta kommuner, får bestämmas inom kommunen. Poliklinik avgifter varierar från 32,70-41,70. Dagkirurgi borde vara ca 135. Så det är alltså billigare att vara över natten! Tips ifall ditt barn ska bli opererad, försök få övernattning i stället. Barn under 18 år betalar för endast 7 st vårddygn alltså övernattningar per kalenderår, sen är det gratis efter det. Sen finns ett Max tak på vårdavgifter på kommunala sidan på 691 euro, efter det sjunker avgifterna/blir gratis. På Hbg betalar man för 3 besök per år. Så visst är vi lyckligt lottade här på många sätt, fast jag förstår det är stora summor för många. Men den riktiga avgiften för tex ett poliklinikbesök är ca 350 euro, så visst är det bra subventionerat. En protesoperation kan gå mot 10 000 euro och patienten betalar några 50 lappar i vårddygn, så fantastiskt land i det här hänseendet.
Ja, jag tänker väl också så. Att avgifterna i jämförelse med en medellön ändå är blygsamma. MEN det finns förstås många, många familjer som inte klarar de utgifter som de flesta av oss får ha nåden att kalla blygsamma. Och för dem skulle jag ju hoppas att det fanns stöd att få. Att utöver oron för en familjemedlems hälsa också behöva bära oron för ekonomin… Så oerhört hårt.
Tack för tipset om övernattning istället fördagkirurgi!
Vår kommun har maxavgifterna i bruk. Ena barnet har nåt maxtaket på vårddygn, men betalar ännu poliklinikavgifter. Tyvärr är nu andra barnet sjukt och har långt till maxtaket.
Hej I! Jag vet ju inte alls i vilken sits du är, men om det inte har tänkts på så puffar jag för utkomststöd! Har själv betalat hälsovårdskostnader med hjälp av det, visserligen inte nu när FPA har hand om det så vet inte hur det funkar nu, men jag uppmuntrar ändå dig att söka om du inte redan har gjort det. Super hjälp om de beviljar. Det värsta du kan få är ett nej. ❤
Hvc inte Hbg!