– Flera av dina elever har varit här och köpt boken. Det är vår lärare som har skrivit den, har de sagt. Någon sa till och med att det är vår bästa lärare, berättar kvinnan som har stått några dagar i Fontana medias monter på bokmässan.

Jag tycker det är rörande. Jag tycker de är rörande. Tanken på tonåringar som köper böcker skrivna av sina lärare och sedan också bekänner släktskapet… Rörande. Och jag tänker som jag i mötet med mina elever har tänkt tusen gånger förr (och den här gången är tusen en under- snarare än överdrift); hur blir sådana här tonåringar till? 

Många gånger har människor frågat mig hur jag orkar jobba med ungdomar. Typ aldrig har jag frågat mig själv, jag förstår egentligen inte ens frågan. En del jobbar med siffror, andra med pengar, några med datorer. Jag har fått nåden att jobba med människor. Med deras drömmar, besvikelser, tillkortakommanden, segrar. Och med unga själar som erkänner att de hör ihop med mig. Unga själar som inte pustar ut av lättnad när jag blir mammaledig utan som frivilligt söker sig till min röst också utanför klassrummet.

Hur skulle jag kunna annat än orka?

Varje dag är jag tacksam över att få vara lärare. Er lärare.

I ett klassrum där jag finns för sällan just nu. Men så ska det vara. Just nu.