Då vi igen har minuttidtabell på morgnarna. Då jag helt enkelt inte hinner dricka te. Då vi trippar på tå och parerar, allt för att undvika ett raseriutbrott som ingen hinner med. Då alla är lite för trötta. Då matematikboken är på fel ställe. Då dagis inte lustar alls. Då tänder blir borstade samtidigt som strumpbyxor kläs på. Då det blir ännu en sminkfri dag, inte som ett statement utan som ett av morgonens många andra måste. 

Då ska jag titta på de här bilderna. Och minnas våra sportlovsmorgnar som visserligen började okristligt tidigt men innehöll allt det goda som morgnar någonsin kan innehålla. Då ska jag påminna mig om att det här är lika sant och lika mycket vårt liv.