Nathalie, Camilla och Frida efterlyser berättelser om amning. De efterlyser betydligt färskare berättelser än mina, men jag berättar gärna ändå.
För mig är amningsfred att mamman får göra precis som hon vill.
Och att hon får berätta om det om hon vill, när hon vill och för vem hon vill. Vi behöver inte fråga. Ingen av oss. Hon berättar nog. Om hon vill. Och vill hon inte så är det väl osmakligt att tvinga fram berättelsen med en fråga?
Mamman får kämpa sig blodig om hon vill, men hon får också sluta försöka efter en halv dags kamp om det känns så. Hon får faktiskt sluta helt utan kamp om hon vill. Eller aldrig ens börja försöka.
Jag har noll förståelse för att amningsfrågan är så laddad och besvärlig. Har vi faktiskt inte större tilltro till varandra än så? Spelar det så stor roll vad andra gör eller inte gör med sina bröst?
Jag har ammat mina två barn, men jag har ammat lite. Ingrid ammade jag bara typ två månader, sedan kom hennes utlag och allergier. Och jag var inte intresserad av att leva på havregrynsgröt i två veckor och sedan försiktigt föra in ett nytt livsmedel per två veckor för att reda ut var problemet fanns. Arvid ammade jag i ungefär fem-sex månader. Inte helammade, men ammade. När jag då avslutade nattamningen aslutade han den övriga och vi var båda nöjda med det.
Amningsfred för mig är att jag får ha ett helt okomplicerat förhållande till amning. Det fick bli som det blev. Och jag önskar att fler fick ha det så.
Varför kan vi inte ge varandra det?
Nästan för lycklig 
Jättebra skrivet!! Får man dela?
Naturligtvis! Tack!
Jättebra skrivet! Kanske vi bara måste bli hårdare och helt enkelt våga, när någon frågar intima frågor som om amning, säga att det har du faktiskt inte med att göra! Man kan ju alltid säga ifrån på ett vänligt med bestämt sätt 😊 och på samma gång kanske få tillstånd en förändring? Människor som en gång bestämt har fått ”på nosen” när de varit för nyfikna kanske tänker en extra gång nästa gång de får impulsen att snoka!
Just så här tänker jag också! Och inte bara angående amning utan allt då det kommer till föräldraskap. Alla gör som de känns bäst när det kommer till sina barn. Alla sätt är rätt bara det känns så!
Såhär tänker jag också! Därför blev jag otroligt provocerad när hälsovårdaren vi hade under familjeförberedelsekursen målade amningen i väldigt svart/vitt = kan du inte amma, har du inte försökt länge nog! Det var liksom ingen förståelse alls från hennes sida till de som inte ammar. Sånt gillar jag inte. Nu har jag ju ingen aning hur det kommer att gå med amningen för mig men det blir som det blir, helt enkelt!