I varandras närhet

Jag har varit bara halva den människa jag brukar vara på sistone. Nästan ingenting har känts riktigt roligt och absolut ingenting har känts som det brukar. Men i dag träffade jag henne och jag är om inte hel så åtminstone bra mycket närmare. 

Ibland glömmer jag att vi människor ju blir till i varandras närhet. Ibland glömmer jag att vi blommar upp och växer ihop igen i mötet med en människa som faktiskt älskar oss. Ibland bara glömmer jag. Och ibland tvingas jag glömma på grund av jobb, stress, kisijobb (Fredriks jobb) och förkylning. 

Nu minns jag.

Och jag säger då det:

på att älska mig är hon i världsklass. 

img_2572img_2576

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s