När blir man mamma?

Är det när man håller sitt nyfödda barn för första gången? Eller när den lillas blick möter ens egen? Eller när känslan slår en — vare sig det är efter två sekunder, två dagar eller två år — känslan av att man för alltid kommer att höra ihop med den här andra och slåss mot precis allt som hotar? Eller när man går på knäna på grund av sömnbrist, matstrul, kolik och mat man aldrig får äta varm? Och ändå tycker det är värt det? 

Nja. Jag är inte så säker. Att det är först då.

Jag blir mer och mer övertygad om att man blir mamma redan när man börjar försöka bli det. När man aktivt och medvetet öppnar dörren (eller slutar stänga dörren) för ett nytt liv. När man försiktigt räknar ut när man kan bli gravid och när bebisen föds om det lyckas. När man möblerar om i hemmet för att få in spjälsängen någonstans. När man börjar älska det liv som ännu inte blivit till. 

Det finns kvinnor i mitt liv som inte har fött barn men som i åratal har velat göra just det. Och nej, de är ju inte mammor. På ett sätt. Men egentligen är de visst det. På ett annat kanske mera sant sätt. De har redan i teorin gett upp livet för en stund för en liten och nu är deras liv på paus. Ofta mer på paus än livet är för en mammaledig mamma. På något konstigt sätt. Den mammalediga har ju kommit vidare. Mamman utan barn har inte ens fått börja.

Aldrig tänker jag påstå att jag kan förstå. Jag som plötsligt ville bli gravid när jag var tjugofyra och sedan bara blev just det. Jag förstår inte men jag uppskattar mer och mer, tar för givet mindre och mindre. Det som var det enklaste och mest givna när jag var tjugofyra känns helt ofattbart mirakulöst i dag. Det ger perspektiv att varje dag veta att jag har allt det som mina ofrivilligt barnlösa vänner drömmer om. Mina vänner som är ännu barnlösa mammor. 

IMG_5471
Vi två. En av oss fem dagar gammal. Den andra mycket mer medveten om hur lång vägen kan vara till en nyfödd hand som griper tag om ditt finger än första gången hon hade en liten som var fem dagar.

Advertisements

4 thoughts on “När blir man mamma?

  1. Fint inlägg 🙂 Har inte så ofta tänkt på det sådär. Men tycker lika, att man nog påbörjar vägen till mamma just där och då när man är redo att bli det. När tanken föds. 🙂

  2. Sådär är det ju nog! Vi är många som blev mammor långt innan vi fick våra barn/ aldrig fick dem… Att sen _vara_ mamma är en annan sak – att vara mamma är något man gör, inte något man är. Alltför många blir föräldrar utan att öht bry sig om vad det innebär eller det ansvar man tar, så det finns väl folk som är mammor utan att ha barn och såna som inte är det trots att dom har barn tänker jag.

  3. Intressant perspektiv på barnlöshet! Det är väl lite sådär, ja. En hemlös är ju en person vars energi går till att fundera på hur man skulle kunna få ett hem. Likadant är det med barnlöshet. Så på sätt och vis har man redan tagit förälderrollen när man bestämt sig för att försöka.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s