Jag vet att mina elever i teorin kan läsa min blogg, men jag tror mig också veta att de flesta av dem har saker de hellre gör på fritiden än att läsa om modersmålslärarens vardag. Så nej, jag censurerar aldrig mina bloggtexter av hänsyn till dem. Inte nu heller. Trots att jag kanske borde.

Visste ni att adventstiden kallas lilla fastan? Att vi har missuppfattat det mesta när vi häller i oss glögg och tuggar pepparkakor som chips hela december och tar ut julen i förskott? Att den här tiden, liksom tiden före påsk, egentligen ska vara en tid för eftertanke, en tid då vi lever lite mer medvetet. Väljer bort och väljer till.

Någon gång har jag kört sötsaksfasta och någon annan gång mediefasta och någon tredje gång shoppingfasta. I år kör vi något helt annorlunda. Vi kör hångel-december. Och efter åtta, snart nio, decemberdagar är jag så övertygad att jag bara måste blogga om det. Trots risken att någon av mina elever då inser att jag inte lever i total sexuell avhållsamhet. Om det var någon som trodde det, mina två barn till trots.

Faktum: december är inte en vacker månad i vår familj. Jag repeterar skolans julskådespel sex dagar den här veckan och nästan lika många nästa vecka och kommer alltså dagligen hem flera timmar senare än de andra i familjen. Fredrik har julandakter och julkyrkor och julfester. Barnen är terminavslutningströtta. Det är mörkt dygnet runt. Och så har vi den helvetiska treårstrotsen. Och trots detta ska maten lagas, hemmet städas, diskmaskinen tömmas, fyllas, startas och barnen läggas. Det vanliga jobbet ska skötas, julklapparna planeras och kläderna tvättas.

Ja. Jag vet inte hur romantik skapas hemma hos er. Men hos oss kommer den åtminstone inte gratis i månader som december.

Så jag förslog helt kallt att vi skulle införa dagligt hångel i december. Som en julkalender och som en fasta där vi aktivt väljer till. Inte känner efter så noga. Inte skapar och kräver lysande förutsättningar. Bara kör och ser vad som händer.

Och vet ni vad? Det händer bra saker. Mer ids jag inte säga, någon slags censur måste det ändå finnas på bloggar som mina elever och min mamma kommer åt. Men bra saker. I hångel-december. Så briljant i all sin enkelhet. Att jag inte har kommit på det tidigare.

För att hjälpa vår satsning på traven införde vi också nätförbud efter nio på kvällarna. Plötsligt har dygnet fyra timmar till. Känns det som. Vi sover mer, pratar mer, ber mer, läser mer, skrattar mer. Nätförbudet på sentimmarna är det nästbästa som hänt i december. Lätt.

Men bara det nästbästa. Det bästa är hångel-december. Och tro inte för en sekund att det är för sent att hoppa på nu. Börja redan i dag och låt de sista två tredjedelarna av december bli de bästa.

Kom ihåg var du hörde det först.

Den här bilden är tagen med min gamla telefon i en engelsk kyrka i Sheffield sommaren 2010. Det är så mycket som är så fel med den. Men bland annat just därför är den så rätt just nu och just här.