Älskade lilla son. Hur ska jag kunna lära dig att du inte behöver vara stark, hård och kall? Att känslor inte är svaghet och att tårar inte är skamliga? Att ditt värde aldrig kan mätas i antalet fotbollsmål, hästkrafter eller sexuella erövringar? Att behovet av andra är mänskligt? Att sårbarhet är äkthet? Att du inte behöver klättra högre än du själv vill? Att sant mod ofta ser ut som något helt annat? Att det finns tusen lögner om manlighet som jag aldrig vill att når ditt öra och än mindre ditt hjärta? Att det finns en mansroll men att du är alldeles för stor för den?
Alldeles för stor.
Du är ju magisk, Arvid. Du känner inga gränser och inga krav. Inga falska påbud och inga bestämda regler. Du kan göra vad du vill. Och du gör det.
Jag vill gömma populärkuturens läskiga mansbild på ett ställe där du aldrig kan hitta den. För än har du inte hittat. Än har du inte letat.
Må du inte.
Nästan för lycklig 
Med att visa dina egna känslor och inte försöka visa dig för stark inför ditt barn. Barn lär sig av att se hur nära och kära vuxna gör, va en god förebild och gör som du lär 🙂
Sant! Bra poäng! Idag har jag gråtit minst fem gånger, oftast inför barn. Så jag jobbar på det!
ja, Amanda, må det aldrig bli så. Här är säkert också pappa jätteviktig för att visa hur en man kan och får vara, och där verkar det ju verkligen inte som dina barns pappa är en hård låtsad machotyp
Jag tänker lite så. Och spå alla områden när pappan är jätteviktig är jag jättelugn!
Hej Amanda, Skulle jätte gärna vilja komma i kontakt med dig, men hittade inga kontaktuppgifter. 🙂
Hej, Satu! Min e-post är amanda.audas.kass@gmail.com. Jag väntar ivrigt!
Oj så du har rätt! Tre pojkar har vi ju här hemma, och jag avskyr bilden många målat upp för deras egna barn, så att det sprids vidare, generation efter generation. SÅ man önskar att de fick vara just sig själva, våga tro på sig, stå på sig. Inte bli utfrysta för fel färg på kläderna (hände förra veckan), inte bli retade för att de gillar nåt mönster (så gay! fick äldsta höra) eller ”tjejmusik”. Suck och stön! Vi får bara jobba på självförtroendet och ömheten hemma tror jag. Visa känslor, kärlek,tårar.