Mycket gott kan man säga om min mor, men hon är inte en helt lätt medspelare i Alias. Om hon och pappa är par och det är pappas tur att förklara ett ord går det mesta av timglastiden ut på att mamma ber pappa säga mera:

– Du måste vara aktivare nu! Säg något! Beskriv, förklara mera. Det går inte om den som ska förklara…

Och där var tiden ute. Jag har länge trott att min älskade mamma är familjens, nejdens, landets svåraste medspelare. 

Tills Arvid fick smak för spelet igår. 

– Den här kan man spela med ute, säger Arvid när han förklarar ett ord.

– Fotboll! gissar jag. 

– Nej! Det är en väska, avslöjar han och visar kortet.

– Men kan man spela med en väska? frågar jag väldigt förvånat. 

– Nej, säger Arvid. 

Och så tar han nästa kort. 

– Den här går man med, säger Arvid. 

Jag kommer på några gissningar. Fot? Ben? Krycka? Stav? Sko? 

Nej. Noshörning. 

Mamma har i sanning mött sin överman. Arvid kräver verkligen sin medspelare.