Före jag flyttade till Helsingfors trodde jag att handboll var något som spelades bara på skolgymnastiken. Seriöst. Lite som brännboll. En sport som inte riktigt finns men som finns i skolan.

När jag flyttade till Helsingfors lärde jag mig att något av det mest finlandssvenska som finns är just handboll. Om du seglar och äter kräftor och har röda byxor och spelar handboll så är du finlandssvensk.

Idag blev jag lite mera finlandssvensk. Idag var jag på mitt livs första handbollsmatch.

Fredriks kollega spelar nämligen handboll och hennes lag hade idag FM-finalmatch. Vi och ett par andra kolleger ställde upp. Ingen av oss hade varit på handboll tidigare. Alla av oss är uppvuxna i Österbotten.

Saker jag inte visste innan jag steg in i bollhallen:

– hur våldsamt mycket ljud det kan vara på en handbollsmatch

– hur våldsamt mycket folk det kan vara på en handbollsmatch (nästa gång köar vi utanför bollhallen två dagar innan)

– hur våldsamt många mål det görs under en handbollsmatch

– hur lång en handbollsmatch är (och jag menar inte att den var för lång eller ens lång utan bara att jag inte visste hur lång en match är)

– hur många finalmatcher som spelas (jag hade faktiskt aldrig hört talas om att man kan spela flera olika finalmatcher, att det ens finns ett sådant koncept i sportvärlden var helt nytt för mig)

– hur många bekanta det kan finnas i en och samma bollhall. Jag som aldrig känner igen mig i påståendet om att alla finlandssvenskar känner varandra fick inse att jag faktiskt kände ganska många på matchen

– hur och när man klappar i anfallslägen (omöjligt att inte göra fel)

Jag ger upplevelsen 7 av 10 kräftor. Nästa gång vill jag ha sittplats och pigga barn på gott humör. Och kanske sinnesfrid nog för en berlinermunk.  Då kan det faktiskt bli en tia. För faktum är att till och med en sportointresserad liten sate dras med i en sport som är så händelserik som handboll. Att se en fotbollsmatch i 90 minuter som i värsta fall kan resultera i noll mål är så sjukt tråkigt. Att se en handbollsmatch på 60 minuter där det görs över 50 mål är så sjukt mycket roligare.

Men säg det inte åt Fredrik.