Förr i tiden tyckte Arvid väldigt mycket om sin tutu men gav den villigt åt oss när han skulle äta. Trots att det oftast dröjde tills han fick återse dem. Numera tycker Arvid väldigt väldigt väldigt mycket om sin tutu och tar hand om förvaringen själv när han ska äta.
Jag älskar den mannen.
Nästan för lycklig 
Han är onekligen kalas, den lille. Tack för senast förresten! Det var så roligt att hinna ses ett varv i det verkliga livet.