Människan bakom

Alltså, ja. Vad ska man säga? Hemska saker. Hur kan det komma sig att vuxna människor skriver så här? I båda och alla läger? Vi människor är uppenbarligen inte mogna för anonyma kommentarsfält. Skamligt.

Inser vi inte att elaka, ironiska och hånfulla kommentarer bara förstärker den polarisering som redan är illa nog? Vill vi bygga ännu högre murar mellan oss?

Jag är rädd för att det fula svaret egentligen är ja. Att vi villdela in folk i snäva grupper och fortsätta avsky och förakta dem som tycker fel. Att vi tror att det gör oss starkare.

När det egentligen bara gör oss svagare.

Vi behöver våga se människan bakom åsikterna. Och den människan syns aldrig (eller ses åtminstone aldrig) i hätska debatter på insändarsidor. Den människan syns bara när vi tvingas se något annat än de åsikter hon har.

Än en gång är jag tacksam över alla de väldigt olika vänner jag har. Jag kan inte vara raljerande mot någon grupp för jag har vänner som jag älskar, respekterar och förstår i de flesta. Inte så att jag älskar, respekterar och förstår varje åsikt men alltid så att människan, vännen, bakom kan älskas, respekteras och förstås.

Mitt råd? Lär känna någon som tycker helt annorlunda än du. Lär dig älska någon som har andra åsikter än du.

Och se hur lätt det är att kommentera fräckt sedan. Se hur ont det gör att läsa kommentarsfält när du har älskade vänner i båda lägren.

En reaktion på ”Människan bakom

  1. Och kärleken prövas. Igen. Som den alltid ska prövas.
    Är det därför vi lever?

    Tänk att en dag övervinna allt det som gör en svag och skamlig inför kärleken?

    Det är väl det närmaste en mening med livet man kan komma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s