emilia Holmberg skriver:

januari 26, 2014 kl. 10:41 f m

Önskar att du kunde lämna barnen åt Anders och gå en promenad med mig. Det skulle vi båda behöva.

Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (obligatoriskt) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (obligatoriskt)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.

Δ

Mitt liv blir inte till när jag skriver det, men jag ser livet tydligare när jag ser på det med penna i hand. Alla dagar glimmar någon gång och jag försöker envist hitta glimret. Jag går genom livet tackande och bedjande, inget har visat sig vara bättre.

amanda.audas.kass@gmail.com