I nuläget har tvåhundra människor lajkat gårdagens blogginlägg på Facebook. Tvåhundra. Jag tvivlar på att något annat av mina inlägg fått så många likes. Graviditetsavslöjningsinlägg undantagna. Absolut inget verkar kunna konkurrera med sådant.

Det är oerhört fint att så många delar min glädje och jag inser ju att det i någon mån beror på att så många också har delat min besvikelse och sorg över alla jobb som inte blivit. Att berätta om mörka stunder trots att det tär på stoltheten och självförtroendet är priset man måste betala för att någon sedan ska kunna dela de ljusare stunderna med en. Och det är verkligen värt det priset.

Sårbarhet. Vilken grej det är, ändå. Vilken styrka som finns i att vi vågar visa svaghet. Och mänsklighet. Det finns inga övermänniskor. Vi är alla bara människor.