Idag firar vi Runeberg. Jag firar. Jag har ätit två Runebergstårtor och reciterat en av nationalskaldens dikter högt för mig själv. Har kunnat den dikten utantill sedan jag läste den högt på skolans morgonsamling på sjuan. Att jag gjorde det borde för övrigt ha varit ett socialt självmord. Att det inte blev det är inget mindre än ett nåderikt underverk.

Jag har också hedrat Runebergs minne genom att planera två lektioner i lyrikanalys som jag ska hålla vecka 8 (snacka om framförhållning) och nu tänkte jag fortsätta på den litterära vägen genom att tipsa om de bästa böcker jag läste i januari 2023.

Den lodande människan av Patrik Svensson. Ja, det är samma författare som gav oss tokhyllade Ålevangeliet och även om havet inte är riktigt lika fascinerande som ålen i min bok så tyckte jag om den här. Intressant och välskrivet. Älskar när diger kunskap gifter sig med sköna formuleringar. På de bröllopen trivs jag alltid.

Minnets makt av Julia Korkman. På tal om kunskap… Också den här tyckte jag väldigt mycket om. Lärorikt och fascinerande om människominnet. Konkreta exempel och intressanta case. Så bra!

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff. Jag har läst alla Millenium-böcker och jag har läst alla Karin Smirnoff-böcker. Det här blev en otippat bra kombo! Är ju en vän av spänningslitteratur, men måste erkänna att jag ibland saknar en större satsning på språket. Här fick jag spänningen med ett språkligt lite intressantare grepp. Tyckte mycket om! Och härom tvista väl vi läsare, men jag tycker faktiskt Smirnoff bär facklan bättre än Lagercrantz gjorde.

Yani av Nora Khalil. Jag vet inte hur mycket det är rimligt att man tycker om fiktiva karaktärer, men jag vet att jag passerade den gränsen när jag läste den här boken. Med råge. Här finns så mycket kärlek och vilsenhet och vänskap och lojalitet och skönhet mitt i störigheten och bökigheten. Älskade!