Precis varje dag vet jag att jag fick världens bästa man. Ibland VET jag det. Idag VET jag det.

Inte är han perfekt, men det är verkligen inte jag heller. Han är i sanning min världs allra bästa. Han är så bra på mig. Och blir liksom bara bättre.

Medan jag skriver det här inser jag att det kanske kan vara provocerande för någon och jag hejdar mig nästan. Men så tänker jag på hur glad i hjärtat jag själv blir varje gång någon lyfter fram sin världs bästa och så tycker jag att det faktiskt måste väga tyngre och så vägrar jag hejda mig.

Jag tycker så vansinnigt mycket om honom. Så vansinnigt mycket.

Det var bara det. Höll jag på att skriva. Men så hejdade jag mig med rätta. Det finns inget bara med det.