I fredags ville han köpa en egen liten present till Hilde. Visserligen för mina pengar, men ändå. Han valde med omsorg ut en liten present. Men insåg sedan att den lilla presenten skulle drunkna i mängden på födelsedagsmorgonen och föreslog att han därför skulle få ge sin present redan på fredagen. Jag var tråkig (eller rimlig?) och sa nej.

Och då tänkte han ut det. Han kom hem och författade ett långt brev till Hilde från Nissen Krister. (Bloggläsaren med riktigt gott minne minns kanske Krister som började sin karriär som tomtenisse och sedermera blev någon slags familjeprofet.) I brevet meddelade Krister att han på söndagen skulle leverera en egen present till den blivande sexåringen. Och plötsligt drunknade den lilla presenten ingenstans utan blev ett verkligt spännande och uppskattat inslag i födelsedsgen.

Han är helt underbar. Arvid alltså, inte Krister. Även om de ju har vissa likheter. Han tror väl sig vara en sällsynt stor gåva till fotbollen men är egentligen en sällsynt stor gåva till småsyskon. Och det är faktiskt mycket bättre och viktigare. Han är på riktigt världens bästa storebror. Det är nästan en tragedi att det är bara en enda som får uppleva det till max.

Men å andra sidan njuter hon av det till max.