Jag hinner bli rädd. Klockan är mycket och hon är kvällstrött. Att hon ringer så sent betyder att det är något viktigt. Kanske något viktigt farligt.

Det var viktigt.

Hon ringde för att hon ville att jag skulle veta hur otroligt mycket jag betyder för henne. Hur viktig jag har varit och är. Hur mycket fattigare hennes liv skulle vara utan mig. Hur ofantligt ledsen hon skulle bli om hon förlorade mig.

Jag var mitt i läggdags. Fredagstrött med tortillas i magen och Ben&Jerry’s bakom hörnet. Jag blev så tagen på sängen av hennes kärleksförklaring att jag knappt fick fram hur otroligt mycket hon betyder för mig. Hur viktig hon har varit och är. Hur mycket fattigare mitt liv skulle vara utan henne. Hur ofantligt ledsen jag skulle bli om jag förlorade henne.

Vi fick varandra när jag var nästan aderton och hon nästan sjutton. Hela våra vuxna liv har vi varit bästa vänner. Vi var olika varandra redan då och vi är olika varandra också nu. Hon har lärt mig massor och gett mig massor och med henne vet jag inte vad otrygghet är.

Det finns mycket som jag är otroligt tacksam för i mitt liv. Mina vänner hör till topplistans toppar. Tänk att jag som hade lite eller mycket svårt med kompisar nästan hela barn- och tonårstiden fick ha så rika och värdefulla vänskapsrelationer som vuxen. Mycket kan man säga om mig och mitt liv, men ensam har jag inte känt mig en enda dag sedan jag blev stor. Och ibland tror jag att jag kan klara vad som helst så länge jag inte behöver vara ensam. För då är det inte jag som behöver klara av det, då är det vi.

Och jo. Jag vet att vara tacksam. Vänskapen hör till de gåvor jag aldrig någonsin tagit för givna.