Jag märker att det händer märkligt ofta just nu. Att jag stannar upp för en liten stund och tittar liksom nästan utifrån på den där lyckliga människan som är jag själv och inser att hon faktiskt vet hur bra hon har det just nu.
Och jag vet att det kommer andra tider med andra lägen, men just precis nu känns livet både rikt och roligt riktigt ofta och jag har lärt mig att ta vara på varje sådan dag och vara tacksam för den.
Och jag vet att livet egentligen går lite för fort just nu och att det egentligen händer lite för mycket, men jag vet att det också på den punkten kommer andra tider med andra lägen. Och fortsättningsvis orkar jag rätt mycket så länge jag är glad mitt i myckenheten och klarar av att varva ner när nedvarvningen blir mig given.
Tänk att det här är mitt liv.
Tänk att få tänka så.
Nästan för lycklig 
Vet du, jag känner ofta likadant! Trots att vi ofta har ett jobbigt familjeliv, två av barnen har NPF-diagnoser och krisar dagligen, och tre av dem är tonåringar…så finns det mycket glädje också, mycket som går framåt och som funkar bättre nu än för ett eller två år sedan…och kanske är det som du så öppet praktiserar, och jag också gör, en stor nyckel i att ofta känna lycka? Här menar jag tacksamhet! Men också reflektion. Att inte saker för givet, Att få ha barn är en gåva! Att leva i ett land utan krig är en välsignelse! Att ha tak över huvudet, mat att äta och en säng att sova i är inte en självklarhet. Kram på dig, fina du, och tack för dina kloka och vackra inlägg!