Idag startade vi hemifrån före halv åtta på morgonen och kom hem igen strax före halv tio på kvällen. Egentligen är det helt orimligt att lägga fjorton timmar på fotbollscup en söndag i mitten av september, men i verkligheten är det rätt fantastiskt.

Vad som än händer i livet så tror jag inte att jag kommer att ångra en enda timme jag sett honom och hans ljuvliga lag spela fotboll. Att få se honom göra det han tycker allra mest om tillsammans med dem han tycker allra mest om… Hur skulle jag kunna ångra?