Jag fick träffa honom ordentligt alldeles för få gånger. Han och hans föräldrar hälsade på oss i Helsingfors när han var alldeles ny i livet. Och jag, Fredrik och Hilde hälsade på honom och hans föräldrar en tid efter att han hade fått den fruktansvärda diagnos som tog hans liv.

Olivers liv blev alldeles för kort, men det livet kom att påverka så många andra liv.

Hans föräldrar är helt fantastiska. Och idag sommarpratar hans mamma Sandra om sin förstfödda son.

Jag måste lyssna i etapper. Det var för starkt för att jag skulle kunna ta in allt på en gång. När Sandras röst brast så brast något i mig. Och jag ville lyssna i etapper för att jag inte ville att det skulle ta slut. Ett så värdefullt sommarprat.

Lyssna här.

Och kom ihåg. Den där människan i ditt liv som just nu kämpar med mer än någon människa klarar av – se den människan. Prata med henne. Var där. Hjälp till. Backa inte. Undvik inte.

Vi har bara varandra.