Vissa människor faller jag för direkt. Hon var en sådan. Redan efter vårt första möte var hon särskild för mig. Hade genast en egen plats i mitt hjärta.

Ibland har vi haft intensiv kontakt, ibland har vi inte hörts alls på flera månader. Men varje gång vi möts möts vi på riktigt. Hon är lik mig på många sätt. En yngre, friare, mer kreativ och kanske lite roligare version av mig.

Ikväll fick jag se henne på hennes sommarteaterscen. Och jag visste det innan, men påmindes om det igen – det finns på riktigt inget vackrare än att se en människa du älskar göra det hon älskar.

(Också om du inte ännu älskar min Ester kan du och se Populärmusik från Vittula på Oravais teater. Den har mycket att ge också andra.)