Idag satt jag på ett hotellrum i Helsingfors och höll en digital träff med blivande småbarnspedagoger när jag hörde en hogljudd tuta spela Baby shark. Och sedan kom ropen. Abi abi abi.

Och jag insåg att det är penkkis idag.

En dag som brukar vara så stor för mig. Rolig och galen. Men mest av allt lite sorglig och tom. Det har varit dagen när de studerande man kommit allra närmast plötsligt försvinner från skolan.

Idag kände jag ingenting. Inget roligt och galet. Inget sorgligt och tomt. Ingen försvann.

Det är lättare så här. Men lätt är överskattat. Priset för att tycka om människor är ibland att känna vemod och tomhet. Det är värt det. Många gånger om.