Hon älskar att spela fotboll. Det lär ju bli en kort karriär – en längre skulle förutsätta att hon kunde se bollen. Att hon trots avsaknaden av den förmågan älskar att spela fotboll säger en hel del om henne själv, minst lika mycket om hennes lagkompisar och kanske allra mest om hennes tränare.

– Är du bäst i laget? frågade hennes storebror ikväll när hon hade kommit hem från kvällens träning.

– Nej, alla är bäst, svarade hon blixtsnabbt.

Vilket lag! Vilken tjej!

Och vilken resa är vi på! Hilde Nora Birgitta, under de fem år som jag har fått vara din mamma har du lärt mig tusen saker och du har trotsat tusen ramar. Må du aldrig sluta med det! Men må du också alltid komma ihåg och veta att du inte måste överträffa alla förväntningar hela tiden. Du finns till och det är alldeles tillräckligt. Mer än tillräckligt.

Älskar dig ännu mer än du älskar att spela fotboll.