I grunden är jag rutinmänniska. En sådan som tycker om vardag och förutsägbarhet och rutiner. En sådan som vet vad hon behöver och som försöker pricka in och av det varje dag.

Veckan som gått har inte varit en sådan vecka. Det har varit undantagsläge hela tiden. Nästan allt det där som jag annars behöver har fått ge vika för det som jag behöver allra mest; människor och gemenskap.

Jag har skrivit nästan inget och läst nästan lika lite. Ändå har jag mått som en prins. Jag mår nog som allra bäst när jag får vara med människor som jag älskar och som älskar mig.

Gott nytt år!