Den här dagen för trettiosju år sedan fick jag en av livets allra vackraste gåvor. Jag var ett år och inte ens två månader när jag fick min första lillasyster.

Det är svårt att förklara vad hon betyder för mig. Hon är en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv. Hon har ju alltid funnits där, jag minns ingenting utan henne. Det är så ofta just med henne jag vill dela det som händer i mitt liv. Det är så lite jag behöver förklara. Hon förstår så bra, känner mig så väl. Vet nästan allt om mig, ryggar ändå aldrig tillbaka. Att få vara så älskad är stort.

Hon är den som fick mig att köpa min första köksvåg i somras och om jag känner mig själv rätt är det hon som kommer att få mig att köpa batterier och packa upp den på jullovet. Hon lärde mig sticka, hon lärde mig safta. Hon kan så mycket som jag inte kan, är mig överlägsen på så väldigt många sätt. För att inte säga typ alla.

Och: trots det hon får mig aldrig att känna mig dålig. Det säger massor om henne.

Den människan älskar jag.