Hon ligger i sin säng och läser kvällsbok med sin pappa. Jag kommer in för att säga godnatt. Ge en sista kram av hundra för den här dagen. Hon besvarar kramen med de där armarna som är mysigast i världen.

– Hur tycker du din dag har varit, mamma? frågar hon och ser på mig som om hon verkligen vill veta.

Jag var inte direkt osmält innan heller, men nu är jag chanslös.

Hilde två år var den gulligaste som fanns. Som treåring toppade hon det och nu som fyraåring… Jag vill aldrig någonsin glömma hur stort hennes hjärta var när hon var fyra. Hur genuint hon intresserade sig för andra och hur mycket hon älskade människor. Hur gärna hon visade sin kärlek och hur bra hon kunde sätta ord på den.

Hilde, när du var fyra år och fyra månader och en och en halv vecka var du i sanning helt fantastisk.