Jag hade en vision för den här veckan. Jag trodde att vi skulle vara ovanligt härliga så här veckan efter påsklovet. Lite skönt utvilade, kanske.

Jag hade fel. Helt fel. Om du söker en visionär med verklighetsförankring får du alltså tyvärr söka vidare.

Bara idag har familjemedlemmar varit arga/ledsna/besvikna/sura/annat valfritt negativt laddat adjektiv på mig fler gånger än i hela mars. Sammanlagt. Trots att jag faktiskt inte tror att jag varit värre än vanligt. Är det kanske något i vattnet? Jag fattar inte.

Men eftersom jag profilerat mig som en verklighetsfrånvänd visionär så tänker jag tro att det här var vår bottendag. Imorgon vänder det igen och vi kommer att vara ovanligt härliga – så där som vi skulle den här veckan. Det tror jag. Och det vill jag tro. Att vara en evigt optimistisk och hoppfull visionär är nämligen väldigt mycket roligare än att vara en i verkligheten grundmurad sådan.